Hiiawata

Where the Wild Things are

2010-08-17T03:56:00.000-07:00

Äntligen ledig, äntligen tid att träna och göra allt jag annars inte hinner, äntligen!

..äntligen, men inspirationen att göra nått överhuvudtaget är som bortblåst..

Jag kan inte ta mig för nått just nu. Jag vill bara se förtrollande filmer och stanna tiden ett tag.

I could eat you up.
I love you so.

Och tiden gick..

2010-06-25T13:26:00.000-07:00

..tiden gick sakta.

men snart så.. Moma I'm coming home!

Den första juli händer mycket, Ny månad, Kirunafestivalen sparkar igång för elfte gången, halva 2010 har gått och framför allt.. Jag får åka hem!♥

Säg `hej´ Madicken!

2010-06-06T14:20:00.000-07:00

Tre dagar kvar..

Tre dagar kvar av första terminen på Sandö. Tisdag är det storstadsmodellen hela dagen, onsdag examination i sökteknik och torsdag insats trafikolycka med bil på tak/sida. Om inte det slår alla andra skolor med föreläsning på föreläsning i hårda trästolar så vet jag inte vad.

Jag trivs, jag trivs på riktigt! I helgen hade vi en heldag med klassen bestående av paintball, tipsrunda och femkamp i ölens tecken. Ett ofrivilligt klädsimm i älven innan bastun och några påföljande spontana dyk (dessa gånger utan skor och tjocktröja) följdes upp med grillfest i Klockestrand. Hur kul som helst och i princip hela klassen slöt upp och bjöd på sig själva. -Vad ska jag göra hela sommaren egentligen? Jag trivs ju ute på Sandö..

Jaja, sommaren blir nog bra ändå, mycket fotboll och diverse gym och löpning ska jag väl hinna med. Fått gymkort över sommaren vilket är kanon nu när man börjar se lite resultat av vårens skrotlyftande.

Imorgon är jag ledig vilket ändå uppskattas då jag slipper sitta och köra bil halvsovandes. Dessutom kommer klätterligan från klassen hit på shoppingtur och en avslutande kväll på klätterklubben. I like, klättringen går bra nu och det är framsteg varje gång, snart sitter dem första "gula lederna".

Kalas!
-Trist bara på årets första förlust som vi inkasserade i Krokom idag, blää..

P.s Madicken är ett ganska fint namn D.s

My Lady Storie

2010-02-21T08:30:00.000-08:00

Jaha efter otroligt många "om" och "men" så är man här ändå.

En dörr stängs en annan öppnas...

>>Skydd mot Olyckor på Sandö med slutmålet Brandman.
Så efter 3 år utbildning och ca 1,5 år i ett kvinnordominerat yrke med inte allt för stora variationer i arbetsuppgifterna är det nu raka motsattsen som väntar.

Idag finns ca ett 70-tal kvinnor inom Sveriges brandkårsväsen av drygt 6000 heltidsanställda. De första kvinnorna som anställdes i Göteborg var så sent som 2008 efter att ha genomgått ett projekt med provanställning och styrd träning samt kosthållning i hopp om att kunna klara de fysiska anställningskraven. Projektet inkluderade 4 tjejer varav två alltså lyckades...

Jag känner mig ladda till tusen just nu. Testen känns inte så avlägsna och jag har ju två år på mig att nå dit.

Storstadsmodellen:

2 meter stillaståenden jämnfotahopp.
43 kg gripstyrka i respektive hand.
500 meter rodd på 1,45.
3000 meter löpning på 13,15.
30 kg bänkpress 35 gånger i en given takt.
15 kg z-stång 40 gånger i en given takt.

Initialt var det mest handstyrkan jag fasade för då jag blivit svagare i höger hand sedan min handledskada efter att lekt målvakt för drygt ett år sen. Nu är det nog mer att hålla takten i styrketesterna som kan bli kruxet men långt ifrån omöjligt!

Som sagt; -"Jag är laddad till tusen" Två år av förberedelser,..

/....just try and stop me!

Fet och fin..

2009-11-18T12:59:00.000-08:00

"Mamma, visst är jag inte tjock? Visst är jag fet och fin?"

Det är mitten på november och tiden bara rusar förbi. Snart är jag åter arbetslös, men jag föredra att se det som semester ;)

För drygt en månad sedan gjorde jag min 1:års dag på jobbet. Även om jag trivs med mina härliga kollegor så har det varit en rätt dyster tid att gästspela i. Sedan November förra året har det bara handlat om besparingar.. eller inte bara men till stor del. Man märker hur det suger musten ur folk. Folk som annars är så livliga och glada.

Så med tanke på omständigheterna som råder är det rätt tacksamt att bara vara vikarie. Jag har mitt vikariat som löper ut till nyår, jag behöver inte gå och fundera på när, hur och framförallt OM jag kommer att bli uppsagd. Jag hade inte velat sätta mig i mina kollegors kläder just nu.. Tänk att ha arbetat i en otroligt bra fungerande verksamhet i 10 år som sen slås sönder i småbitar och man får sparken. Eller tänk att vara en av de "få" som har jobbat tillräckligt länge för att bli erbjuden en tjänst i den nya verksamheten och ha dåligt samvete över att ha sin framtid utstagad medan de dag ut och dag in får bevittna sina kollegors frustration och ovisshet. Tänk om man inte ens vill vara kvar i det som komma skall?

Nä, som sagt, jag avundas dem inte ett dugg men jag tänker på dem varje dag,. i fikarummet och efter varje nytt möte med ny intetsägande information om "omställningsarbetet" som det så fint heter. Det tar till och med musten ur mig fast jag inte egentligen påverkas av det. Jag har nog aldrig varit med om något så dåligt genomtänkt och så otroligt illa hanterat tidigare! För att inte tala om allt onödigt lidande det har orsakat.

Men men, 1,5 månad kvar sen får jag och resten av vikarierna tacka för oss. Men jag har trivts, vi har trivts, jag tror egentligen alla som satt sin fot på stället har trivts. Vilket i sig inte gör saken lättare att bara packa och gå. Det känns som en på tusen att hitta en lika bra arbetsplats igen. En näst intill prickfri organisation med ledarskap i högsta klass och personligheter av alla dess slag som blir lite av en STOR familj..

..klart jag kommer sakna det.

/ piga

Jaha då var det dags igen..den är trasig!

2009-03-13T12:24:00.000-07:00

Min hand är trasig!

Trots alla "det läker med tiden" har jag nu, efter att tjuvläst röntgensvaret innan jag ens blivit kontaktad av min handläkare, kunnar konstatera: Handledsjävlen är trasig!!

Proximala delen på radiala triquetum visar tecken på sklerotiska ytor men ojämnhetere, troligen fraktur eller avolutions fragment med möjlig ligamentskada. För vidare diagnostisering rekommenderas MR.

Nu väntar jag bara spänt på att få höra det från läkaren också, det jag inte vill höra han säga är dock: "Ja, det här måste vi ju operera och sen är det 9 veckor i gips för din del som gäller."

Noooooo waaay !

Men är det inte fredga den 13:e så säg..., Doschbag!

Say what?

2009-02-22T03:04:00.000-08:00

Efter samtal med mig mor och förfloppet av min plötsligt påkommna sjukdomstillstånd som lika plötsligt verkar ha försvunnit börjar vi snarare tro att det rör sig om akut matförgiftning. Skulden lägger jag å´helo åt de micropoppcorn som jag kvällen innan åt till kvällsmat efter träningen. Poppcorn har aldrig varit nått favorit snaks men för en gångs skull hade jag köpt micropopps i fall, om, att, jag skulle råka bli sugen någon gång.

Så kvällen till ära hittade jag dem ståendens i skåpet så -varför inte tänkte jag. Nått jag aldrig kommer att tänka igen, inte angående poppcorn i alla fall. Efter att spenderar fredagsförmiddagen hulka upp diverse kärnor och dem där gula hårda som alltid fastnar mellan tänderna har det lilla intresset som fans för poppcorn försvunnit helt och hållet. Nått så oskyldigt som små poppcorn har fick mig att, (för att överdriva en aning), vilja be om dödshjälp, eller om inte annat så några rejäla morfin doser.

Riktig magsjuka håller väl i sig längre? Refluxerna varade ju endast under två timmar? Jag stryker nog marinfluensa-teorin. Förutom feberfrossan och värken som varade dagen ut så har jag ju sen det mått bra!

Trotts att jag inte fått i mig så mycket mer än en påse bilar, nån sked glass och 1,5 liter avslagen coca cola, de senaste 2 dygnen så tänkte jag återuppta ätandet idag och göra ett försök att delta på kvällen fysträning på Helex. Tynglyftning står på schemat som vanligt men det blir nog inte så mycket till tungder för min del gissar jag, men men.. går det så går det.

Saftsoppa och digestive- eller bragokex fick jag som tips som bra "magsjukemat" av min kära vän Jennie så det är ju värt ett försök. Det är låter ju gott om inte annat!

..say so!

Från en dag till en annan

2009-02-21T03:20:00.000-08:00

I torsdags satt jag och gjorde en fin liten lista på saker som börjar gå bra nu.

1. Förlängning av vikariatet året ut!

(Nu är det officielt)

2. Fått en lägenhet här i Sundsvall f.o.m 1mars.

(jag slipper källaren)

3. Tid hos ortopeden den 26/2.

(en sista kontroll av handleden)

4. En tripp till Falun i helgen.
(äntligen!)

I fredags kändes det plötsligt som att jag var döende och allting skulle gå i stöpet.

Tre på natten vaknade jag upp och kännde mig så där lagomt olustig. Lätt illamående och en påkrypande ångestkänsla om att jag håller på att bli sjuk. Mer eller mindre vaken resten av natten ringer klockan 06.20 och jag stiger upp, fortfarande illamående, men opptimistisk. Packar sakerna jag ska ha med till Falun och gör mig klar för att åka till jobbet.

En kvart innan avfärd, när jag har svårt att ta mig upp från soffan, inser jag att jag aldrig kommer att klara av en dag på jobbet. Jag ringer och sjukanmäler mig och går och lägger mig igen i hopp om att jag ska vakna upp lite piggare för att ändå kunna sätta mig bakom ratten och köra ner till Falun. Istället får jag rusa till toaletten för att kalva.

Efter att ha kräkts i två timmar slutar äntligen illamåendet men kroppen känns som att jag har ramlat ut för en trapp eller dylikt. Resten av dagen spenderas i fosterställning och horrisontalläge med feberfrossa och en otrolig ryggvärk. Bara att gå och öppna dörren när min käre vän och kollega kommer med mina beställvaror från affären känns som att springa ett marathon.

Jag har inte varit magsjuk på säkert de senaste 10 åren och jag har inte varit så här sjuk någonsin vad jag kan komma ihåg nu. Inte långt i från att jag tänkte ringa efter ambulansen och be dem hämta upp mig och ge mig diverse morfinpreparat. Min efterlängtade helg i Falun var definitivt borta och lika så matlusten. Flytten nästa helg kändes som om den var alldeles för nära inpå och att gå till jobbet på måndag igen var inte aktuellt men men..

Idag däremot mår jag nästan bra igen, så länge jag sitter/ligger ner iaf. Huvudet är fortfarande som att det blivit överkört av en ångvält men feberfrossan är borta och ryggvärken är hanterlig. Illamåendent är som bortfluget sedan ett dygn tillbaka och det är sååå gudomligt härligt. Det är som att bli på nytt född och ändå är jag inte frisk nu heller.

Så från en dag till en annan, det är otroligt hur fort man kan ändra inställningen till livet. Från att känna sig på topp till att drömma om kraftiga droger för att sedan se ljuset i tunneln igen..

/rebourned

Dont you know, love is stronger than Jesus

2009-01-27T11:50:00.000-08:00

En tanke har slagit mig på senare tid;

Det var så länge sedan jag var singel att jag nog har glömt bort hur man är singel, eller jag har nog aldrig riktigt varit singel. Innan kapitlet med pojkar började så var man ju inte singel, bara en lite snorunge till träningsnarkoman. Så eftersom livet utan respektive är en helt ny bit har jag mer eller mindre konstaterat att chansen att "hitta någon ny" är ganska minimal med tanke på hur social jag är.

>> Enkelt sagt: Jag kommer inte hitta någon ny!

men och andra sidan "it's a riddle how lovers can stay alive.."

Så jag gråter inga tårar, inte än i alla fall, inte av den anledningen. Just nu nöjer jag mig gott med arbete och träning samt lite socialt umgänge nu och då. En okristen nunna till träningsnarkoman är det något att sattsa på?

-Vi hade det bra, riktigt bra Du och jag!

Till något helt annat; Jag saknar tecknad film! Trailers om Superhunden Bolt (han med blixten på sig och hamstern i plastkulan) , går konstant på TV. Det är bara ett hån när man inte kan ladda hem och är för snål för att betala för barnprogram på bio.

Mind blowing, dagens i-landsproblem!

Jag kanske skulla orka ut och jogga innan jobbet i morgon?

Chuck

2009-01-25T06:33:00.000-08:00

Det enda som går på TV är Chuck... det är ju inte ens bra?
Hade inte mitt internet varit så segt så hade jag spenderat tiden på Youtube och kollat Ducktales och Alladin (en länk som magge hittat med alla möjliga tecknade serier) men icke, jag får allt nöja mig med Chuck.

På tal om det, antingen måste jag skaffa mig ett bättre mobilt bredband eller så måste jag gå på bio. Ole dole doff..? Det finns så många nya filmer jag vill se! Ett tredje alternativ är ju iof att jag skulle flytta, överallt förutom här hemma i min lgh så fungerar ju faktiskt internet riktigt bra. Så,..ole dole doff.. (en liten gissning så kommer jag nog varken göra det ena eller det andra, inte på ett taf iaf)

Ikväll är det träning borta på nordic arena, ska bli roligt med lite bolltrillande, den påföljande löpningen vet jag väl inte om jag ser fram emot riktigt lika mycket. Hoff, allt hade varit lite roligare om min hand hade varit i "sportdugligt skick". Nu missar jag både volleyboll, innebandy och pingis, samt ryck och stötövningarna på fysträningen men det gör inte riktigt lika mycket.. hehe. Sen går jag runt på jobbet och träningarna som en billig Michael Jacksson immitation med underarmen klädd i svart plast förseglad med karborre. "woohooo"..

..men men, jag får spela fotboll i alla fall, bara jag landar på armbågen så löser det sig!

Tiden går..

2008-11-06T04:19:00.000-08:00

Hej och hå..

Nu sitter jag på jobbet och har reflektionstid.
Jag reflekterar för fullt,. mestadels reflekterar jag över vad jag ska göra av all tid som jag inte har nått att göra på. Läter det som en vettig sak att reflektera över på arbetstid?

Ja, vid 11.30 var jag klar med dagens göror uppe på avdelningen men jag ska jobba till 16.15 enligt stämpelklockan så då är ju frågan: Vad ska man göra av resten av tiden då?

Hur som haver, tiden går..
...men inte speciellt fort, över huvudtaget.

/wirk wirk it out!

Nästa steg

2008-10-18T07:40:00.000-07:00

Att orka kliva ut och sattsa lite, ja tänk om man orkade.
Just nu orkar jag inte ens packa inför flytten till Sundsvall i morgon. Visst är det typiskt att man inte får något vettigt gjort för än man känner piskan i hasorna. Allting sker i sista minut, helt otroligt.

Hur som haver, i morgon flyttar jag ner till Sundsvall för det kommande halvåret. Har fått jobb på sjukgymnastiken på Sundsvalls sjukhus. Visst ska det bli jätteroligt att jobb och träffa lite folk men det hade varit ännu roligare om det varit här i Umeå. Men man kan inte få allt, det är väl så..

På tal om Sundsvall så sitter jag och kollar på High School Musical och efter den visas tvåan, precis vad jag fördrev en lördag med förra året fast då sittandes i Sundsvall under en av prektikperioerna. Det verkar vara satt i system att visa High School Musical 1 och 2 efter varan en lördag i oktober varje år, hehe. Det dumma är att dem är så B-iga att de nästan blir bra, hur det nu går ihop?

Jaja, i morogn blir det inflyttning till 20 möblerade kvadrat på Wallerstedts med tvättmaskin och observera! - KOKSKÅP, vad det nu är, men det är i alla fall inte ens en kokvrå. Men vem behöver laga mat, det tar ju ändå bara massa tid, haha!

Usch inte ens ordentlig träning har det blivit av de sista dagarna, men får ta tag i saken nu när det är dags att ta nästa steg.. Ut i arbetslivet och steget upp i ettan?
Med lite tålamod och envishet kan man komma långt.. om man vågar sattsa..

Enough said

Tillbaka på nydala

2008-09-16T10:36:00.000-07:00

Idag kom jag åter hem till Krille och lgh:n på nydala, skönt att vara hemma bland sina egna saker igen där man kan dona lite som man vill. Startade från Kiruna kl 06.00 i morse då tåget till Luleå C avgick från stationen.

"Världen är allt liten ändå!"

På tåget hade jag fått mitt platsnummer precis bervid en jättetrevlig tjej från Västerås som också var på väg till Umeå. Hon skulle dit för att hämta sin bil hos sin bror, sedan åka upp till Kiruna i morgon igen för att packa ihop sina saker där och flytta tillbaka ner till Västerås efter att ha provat på att läsa till Naturguide uppe i Kiruna i 3 veckor. Så vi hade sällskap hela resan ner till Umeå och skilldes åt på Campus efter att jag guidat henne i riktning mot studentservice. (Fast jag måste säga att det blev kanske lite fel riktning ändå, men jag hoppas hon hittade fram ändå..) Hur som haver så visade det sig att just denna tjej råkade vara inneboende hos Sofies "svärmor" i Kiruna vilket vi fann lagomt roande då vi helt plötsligt hade något rätt så gemensat att prata om trotts att vi aldrig sett förr. Så ja, världen är inte så stor.

Föresten Naturguide som hon hade hopat av för att det inte var något för henne, det lätt rätt lockande för mig, haha.

Jaja man får väl se vars man hamnar här i livet, voi voi..

Jag bor i en liten by..

2008-09-10T09:13:00.001-07:00

Ni vet som Brolle sjunger,. fast han är iof född i en liten by men sak samma.
Hur som haver så bor jag ute i Jänkänaluosta just nu och har hand om min morbrors gård medans det har semester i en vecka. Allt från häst till höns och fåglar samt en gubbe har jag hand om den här veckan. Det är helt okey men mellan alla göromål blir de lite långdraget. Jag trivs jättebra där ute trots att det är spökvarning till tusen men det är inte så kul att vara i byn ensam. Man kan göra så mycket mer när man är två, paddla ut me kanoten, rida lite, åka me hundarna till stugan m.m.

Just nu sitter jag inne i stan, har tagit ledigt i några timmar från gården så jag får träffa mamma. Greta gris har jag med mig in men resten är kvar. Hoppas bara att hästen är kvar i hagen när jag kommer tillbaka ikväll.

Nåja nu ska jag vara lite social med mor sen är det återfärd till byn igen efter ett stopp på konsum. Hästen och hönsen ska tas in för natten och katterna ska ha sin mat. Sen är de VM kval ikväll, Sverige - Ungern, som pettson ska komma och kika med mig.

Nä nu du.. Grita Gret behöver underhållning!

Greta gris och de andra hundarna

2008-09-03T07:51:00.000-07:00

Det har varit en väldigt djurig och matig dag i dag!

Klockan ringde 04.15 fast jag var redan vaken. Farsan var först upp ändå och började med morgonbestyren. Vi åkte till stugan i går kväll för att röja upp efter allt stök som gubben åstakommit under sommaren när han lagt om verandan och börjat bygga nytt. Så efter en natts halvdålig sömn ute istugan var det dags att äta frukost nr 1. och åka in till stan där en dags arbete väntade på farsan.

När jag för en gångs skull var vaken så tidigt tänkte jag ta tillfället i akt att göra bort träningen direkt på morgonen men väl hemma vart jag sittande med korsord och te (frukost nr 2.) till klockan sju. Sen konstaterade jag att jag har alldeles för mycket träningsvärk i höfterna sedan gårdagens pass och gick och la mig istället i mammas säng, 180 m helt för mig själv! Sen ringde klockan igen vid 08.30 och efter nio var jag iväg till Mari som jag bestämt frukostdejt (frukost nr 3.) med dagen innan. Riktigt länge sedan man åt en så god frukost måste jag säga!

Och molgan har blivit stor men affe var lika liten som alltid ;P Söta är dem iaf!

Efter sista frukosten bar de av till stan med Eva som kommit hem från utlandet. Vi hamnade på Safari där vi fika. Vadå mat på mat på mat?! Sen övertalade jag henne att följa med till Jänkänaluosta å hälsa på min släkt och hoppa stydsmatta. Hon var inte så svårövertalad som hon ville framstå från början ;P Så efter att hälsat på alla hundar, katter, höns och hästen så blev det ännu mer fika, skräll!, och sedan dagens motion i form av studsmattehoppning och riktigt dåliga volter.

Jag tror både jag och Eva behöver lite kondotionsträning, vi flåsade som gnuer efter 3 minuter på mattan. Jaja nu ska jag sätta mig i soffan och vänta på att gubbarna kommer med pizza.
Haha vad man kan vara osund!!

-Vi är förföljda av spöken

"Kom ihåg, ni är Bäst tjejer!"

2008-08-31T06:53:00.000-07:00

Det var det sista våran tränare ropade till oss just innan vi skulle gå av bussen. Vi kunde inte annat än att hånflina åt oss själva och Mia klämde ur sig: "Ja, det känner vi verkligen efter den här sesongen. Fy fan vad vi är oslagbara!" Vi skrattade åt eländet och skiljdes åt på parkeringen. Ännu en förlust i bagaget, ännu ett ras i andra halvlek.

Igår var vi uppe i Kalix och spelade mot Assi IF, dem ledde med 2-1 i halvlek vilket inte alls kändes speciellt besvärande. Vi hade våra lägen och även om dem höll i bollen så åstakom de inget speciellt. Men sagt och gjort så var det dags för andra halvlek och som våran vana trogen så brkade vi igenom och började spela kalle anka fotboll och släppte in ytterligare 5 mål. Så fortfarande bara 3 poäng efter 16 omgångar, jag försöker förtränga den här sesongen innan den ens tagit slut.

Det är synd att fotboll ska vara en lagsport för den är så jävla rolig men man är alldeles för beroende av andra personer.

Jaja, I torsdagskväll kom jag till Umeå och på fredagen fyllde jag år. Tantvarning nu för tiden. Igår var jag som sagt i Kalix och idag ska jag på Inventering med laget och i morgon bär det av upp till Kirko med moster.

Man kanske borde söka lite jobba också men det är så skönt att bara ta de lungt, ja har ju knappt varit ledig i sommar så jag har inte så brottom att börja jobba igen men de är ju klart att söka borde man nog börja med nu.

-"As you were!"

25 Timmars fjällmarsch och oväntat sommarjobb.

2008-07-11T13:01:00.000-07:00

Jag har börjat göra mig en vana trogen, iof bara var tredje år men första tisdagen efter Kiruna Festivalen är det intensiv fjällvandring som gäller.

Det började sommaren 2005 när jag övertalade min kära pojkvän att genomföra en 3 dagars vandringstur upp och ner till Kebnekaise. Med start kl 8 på tisdagsmorgonen var vi åter i Nikkaloukta 2 på natten - En lyckad tur med god marginal till tidsgränsen på 24 timmar.

Så i år då tre år senare var min kära pojkvän inte riktigt lika sugen på att slå följe när det nu var Abisko - Nikkaloukta dryga 9-10 mil som skulle avverkas i ett sträck. Så istället tog jag med mig min gamla fotbollsvän Jennie. Så kl 8 på tisdagsmorgonen gav vi oss av från Abisko och knappa 25 timmar senare stod vi på vägen i Nikka. Turen resulterade dock i en hälseneinflammation för min del som inte har släppt än och Jennie drogs med smärtor i knäna de sista 3 milen men oj oj, nu behöver vi aldrig göra om den turen iaf!

Skulle jag få för mig att göra något liknande igen om tre år så får de bli en Fjällräven Classic, Nikka - Abisko längs kungsleden som är runt 11 mil. Vi svängde av ner genom Vistasdalen istället för att följa kungsleden till Kebne fjällstation och sedan där ifrån till Nikka, för vi tänkte att det skulle vara mysigt att gå ner genom Vistasdalen som vi båda håller varmt om hjärtat då det är ett väldigt naturskönt område, men!!

Det är en sak som vi kan rekommendera, Vistas är inte till för vandring! Den dalen ska upplevas från en kanot och korta dagsturer längs med jokken som rinner ner genom dalen. Som vandringsled är den enormt besvärlig och ansträngande att gå då den är smal och snårig samt stenig och blöt och slingrig till tusen! Men som sagt det är ett väldigt fint område även då solen inte skiner men man ska paddla upp då upplever man dalen som allra trevligast.

På tal om sommarjobb, vanligen är det ett väldigt tjorvande att söka jobb runt om så jag hade planen att bara läsa två Idrottsmedicin-kurser över sommaren vilket jag kände mig väldigt nöjd med. Men otroligt nog så fick ja inte njuta direkt länge av mina planer innan det ringer från Ö-vik, en stad jag aldrig varit längre i än vad bussen stannat för att plocka upp folk. Jag blev erbjuden ett sommarjobb på 6 veckor på en rehabavdelning, känns som att man inte riktigt har råd att tacka nej till en gratis chans bara så där. Så nu har jag genomfört introduktions veckan och på måndag är det jag som själv ska styra och ställa med patienter och anställda, känns lite lagomt ansvarsbetungande men de ska nog gå bra.. bara den nya personalen som kommer tillbaka från första semesterperioden är lika trevliga som dem jag träffat hittills så ska de nog bli fin fint!

Imon får jag sovmorgon, måste inte stiga upp 4.30 för att hinna med bilturen från Umeå till Ö-vik, så de ska bli enormt skönt!

Gonatt!

Om en vecka börjar verkligheten

2008-05-29T01:38:00.000-07:00

Det känns sådär lagomt underligt just nu. Om en vecka är det avslutning och jag tar examen, precis som jag är van att göra efter tre års studier men denna gång är det verkligen examen! Nästa torsdag är jag färdig sjukgymnast! Eller riktigt färdig kan man väl aldrig bli men jag blir i alla fall legitimerad som sjukgymnast. Hur konstigt blir inte de? ...Jahapp då har man gått i skolan sen man var 7 år, haft sommarlov varje sommar för att sedan fortsätta till hösten, men nu har jag haft mitt sista riktigt sommarlov. Hädan efter är det tänk att man ska arbeta tills man är 65 å får går i pension. Från det ena till det andra, bara sådär. Varför gjorde man inte ett uppehåll i plugget när man tog studenten, passa på att resa lite istället för att bara plugga vidare direkt? Se världen lite och ska lite roliga minnen?

Men nej nej, när man inte vet bättre så skiter man i gratis åren och går direkt vidare till nästa steg i livet, jättebra tycker vissa, jättedumt tycker jag! Jag har banne mig inte ens fyllt 22 år än och redan ska jag vara klar att gå ut i arbetslivet och undersöka och behandla vuxna människor och låssas att jag har pondus som bara den, vilket inte direkt hjälps av att man är en liten norrlandsjänta från Kiruna som varken är speciellt respektingivande eller duktigt på att hålla föredrag men men, nu är man där,.

Riktigt än ska jag dock inte kasta mig ut på arbetsmarknaden som all andra flitiga myror i klassen, nee jag tänkte förbättra på min träningskunskaper lite både praktiskt och teoretiskt i form av en bra sommar med ordentlig träning samt en kurs i Idrottsmedicin. Trotts att det innebär ännu mer plugg och att jag är enormt less på studier så tror jag att det här ändå kan bli roligt och intressant på idrottsmedicin, i detta fall, styrketräningslära iaf ligger mig varmt om hjärtat så det ska jag nog klara av ändå!

Ekonomin däremot kommer ju inte att vara den bästa men dryga 9000 är vad en sommarkurs på halvfart genererar i fickan, givetvis är det ju lånepengar men ändå.

Så det som är kvar at göra nu är inte speciellt mycket faktiskt, läsa en valfri bok om ledarskap och sammanfatta den med lite reflektioner på 1-2 sidor och redovisning av fördjupningsuppgiften nästa vecka på tisdag samt att ge lite feedback åt en klasskamrat på måndagen. Det ska man väl klara av?

Sen är det bara massa roliga saker som väntar, i kväll är det grillning och lekar med klassen borta på tomtebo sen träning på Grubbe vid 8. I morgon börjar brännbollsyran och det är fest både fredag och lördag med klassen. Lördagen är det match med Ssk mot Morön, om vi inte vinner då vinner vi nog inte alls iår.. Tisdag är det sittning med T5 och spex samt att min päron kommer som ja inte sett sen Januari. Torsdag är det avslutning och exsamens fika och fredag är det en sista klassittning med våra respektive innan alla tackar för sig och flyttar ut över vårt avlånga land för att gräva guld och göra illa människor!

Så nu är det bara att får gjort den där ledarskapsboken, sen är det nedförsbacke..

.. 'vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram..'

Solsken och Schalgerkväll

2008-05-24T02:00:00.000-07:00

Jaha, som man hade kunnat gissa så fick jag 'glänsa' i någon bråkdels sekund när jag lyckades glidtackla bort en boll på mållinjen innan vi slutligen förlorade med 4-0. Som sagt, förlusten kom inte helt oväntat och jag har fått pröva på at åter igen spela höger back, det var verkligen inte igår. Nästa match ä en DM match på tisdag borta mot flurkmark. Om jag nu kan åka med är en annan fråga. Skolaarbete till tusen gåller fortfarande och jag har inte lyckats ta mig igonem det speciellt bra än. Tänk att jag alltid måste vänta tills det börjar brinna i knutarna inna jag lyckas göra något åt de.

Jaja idag är det schlager med Charlotte Perelli och diverse andra artister. odis och fika är väl nästa ett måste för en kväll framför tv:n med glitter, klackar och höga toner.

Nåväl, solen skiner så jag ska ta mig en promenad till affären och inhandla det som kan tänkas behövas ikväll för att orka med all ylande glamour. Jag som ska vara nyttig.. mm det går också lika bra som väntat, men lite träning ska väl kanske också bli av, för hoppningsvis! Solen skiner och ikväll är det schlager, ett näst intill ofrivilligt måste. Så utan vidare fördröjning måste jag
börja förberedelserna nu.

Augmentet reality uttalas som Ådgmented reality btw!

I'm beggin You for Mercy

2008-05-22T05:13:00.000-07:00

Tiden rinner iväg nu för tiden..

Jag har just kommit hem från Nya Zeeland efter 4 månaders studier och äventyr. Nu är det bara knappt två veckor kvar sen är det dags för eximination och tre år sjukgymnaststudier ska ha resulerat i ett sjukgymnast leg. Pice of a cake, kan man ju tycka men men..
Just nu är studie motivationen nere på noll och på två veckor är det en hel del som ska hinnas göras för att slutligen få den där legitimationen.

C-uppsatsen som vi skrev nere på Nya Zeeland ska försvaras i en opposition nästa vecka samt att vi ska opponera på två andra gruppers uppsatser. Utöver det har vi en fördjupningsuppgift som också ska redovisas och fås bedömd och självklart ska vi ge feedback på en annan redovisning. Även en presentation av resan ska hållas inför alla intresserade underkursare som vi lyssna på vårt babbel å kika våra bilder. Pricken över i:et, lat som jag är, så har jag ju självklart kvar en ledarskapsbok att läsa som ska sammanfattas och diskuteras utifrån ett genusperspektiv. Jag bara väntar på att Marjatta ska höra av sig och undra vars den har tagit vägen.

Sen i och med själv avslutningen så är det en hel del som ska fixas där också. Smörgåstårta att bjuda min få uppvaktare på och dricka och tilltugg. Hade varit trevligt med lite fina examenskläder också, speciellt ett par skor hade suttit fint.

Jaja babbel och tidsfördrivande bloggande,. I kväll ska jag göra min 'comeback' i div II Sandåkerns SK. Ett helt nytt lag då alla antingen har flyttat, bytt klubb eller slutat spela, så efter en träning ska jag ikväll vara med på match igen, mot inget mindre än Umedalen! Emmas, Idas och Beas nya klubblag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, dem har tränat hela vintern och försesongen har gått bra. Jag har sprungit tre gånger i veckan och spelat fotboll i tre veckor på Nya Zeeland..bra formtoppning va?

En enorm välkänd publik hade kanske fått mig att jobba gärnet hela matchen, men just nu är det nog bara jag och min avtagande envishet, nerverna på helspänn och oddsen..ja, inte dem bästa.

Om några timmar vet vi iaf hur det gått, Mina gamla lagkamrater kommer dock att vara taggade som aldrig förr, hoppas jag kan prestera på topp, det behövs just nu, men men...

..I'm begging You for Mecy